Några praktiska tips
som gör livet lättare i köket
Innehåll:
Några Matlagningstips
- Bröd som går sönder när smöret är hårt
- Djupfrys bröd
- Djupfrys fisk & kött
- Använd datorn för att göra etiketter
- Hur får man etiketterna att sitta kvar på fryspåsen, i frysen?
- Hur man kan göra för att fryst mat skall tina snabbare
- Djupfryst kött som fastnar i papptråget
- Hur man får loss etiketter från förpackningar
- Undvik frätskador på glasen vid maskindisk
- Så blir diskbänken renare snabbare
- Förstör inte diskborsten
.
Problemet är ju att smöret är mycket hårdare än brödet. Man skulle också kunna säga att problemet är att man har för bråttom: Om smöret får tillfälle att mjukna, så försvinner problemet. Och med det synsättet så ser man lätt hela problemets lösning: Se till att smöret KAN mjukna snabbt. Bröd som går sönder när smöret är hårt
Det handlar med andra ord om värmetransport; flera tunna skivor värms upp fortare än en tjock klimp. Om man skär smöret så att man får tunna skivor (1 - 2 mm tjocka) som man sedan bara lägger på brödet (och således undviker att gräva upp en "klimp" ur smörbyttan), så mjuknar smöret på bara någon minut och kan då bredas ut enkelt. Det finns vanligtvis mycket annat man kan göra under tiden; t.ex skära smör till de övriga brödskivorna.
Att skära smörskivor som är 1 - 2 mm tjocka kan verka svårare än det är. Som så mycket annat så handlar det bara om att lära sig ett visst handlag. Dock får man anpassa handlaget till smörknivens material, temperatur, ytfinish och skärpa, då t.ex metall, plast och trä får smöret att bete sig lite olika.Eftersom det vanligtvis är fler som gräver smör i samma bytta, så kan det vara mer eller mindre lätt att skära riktiga skivor men man kan ändå undvika att ta en tjock klimp.
.
Bröd håller sig mycket bra om man djupfryser det. Ett praktiskt förfarande är då att först dela bröden och sedan förpacka halvorna i etiketterade plastpåsar. När en brödhalva skall komsumeras så tinas den (men inte mer än att det går att skära skivor). De skivor som inte används åker ner i fryspåsen igen och fryses. Sedan tar man av färdiga skivor vid behov. Djupfrys bröd
Skivorna går bra att tina i mikrovågsungn; ca 8 sekunder per skiva (man behöver ingen klocka för att långsamt räkna till åtta) och 16 sekunder för två skivor.
I och med att de förvaras frysta så blir de som färska.
Genom att dela bröden så hanterar man en rimligt liten del bröd när man komsumerar det (brödskivorna torkar lite varje gång man tar ut och öppnar påsen).Bara för att man vill köpa kött och fisk i större stycken (av olika skäl) så innebär det inte att man behöver frysa hela stycket. Dela stycket i lämpliga bitar och förpacka i etiketterade fryspåsar, så blir tillvaron betydligt enklare. Djupfrys fisk & kött
Vad är då lämpliga bitar? Det kan vara portionsbitar (120 - 160 g). Det kan vara bitar som är så tunna att de tinar snabbt (ca 1 - 1,5 cm). Eller bitar som på annat sätt passar dina behov. Man kan frysa bitarna var för sig eller lägga ihop dem med dubbelt papper mellan.Det går utmärkt bra att själv frysa färsk fisk och kött, som man har köpt hos den fisk- /kötthandlare man gillar. Den fisk som man köper djupfryst har oftast inte samma kvalitet som den färska fisk man väljer och köper själv. Dessutom kan man fritt välja sort, mängd och "portionsstorlek".
Se dock upp med förvaringstiden; datummärk det du fryser och använd det inom ett par, tre veckor (fet fisk) eller ett par månader (mager fisk).Om man fryser in flera förpackningar med samma vara, så brukar det löna sig att ta hjälp av datorn för att fixa etiketterna. Det tar lite extra tid de första gångerna, innan man har kommit på hur man skall göra det på enklaste sättet, men sedan går det relativt snabbt. Använd datorn för att göra etiketter
Om man sparar (i datorn) de etiketter som har de vanligaste texterna, så slipper man skriva om texten varje gång. Om man dessutom fogar in en datumkod på etiketten (finns i ordbehandlaren) så slipper man skriva dagens datum varje gång.Etiketterna på plastpåsar med fryst mat tenderar att falla av ganska fort. Med en liten förbehandling av etiketten kan man eliminera detta problem helt: Vät etiketten innan! Hur får man etiketterna att sitta kvar på fryspåsen, i frysen?
En våt etikett är ofta svår att pilla av från sitt underlag; i så fall bör man först lossa en flik i ena kanten (på kortsidan) innan man väter etiketten. Ett enkelt och rationellt sätt att lossa kanten på flera etiketter på samma gång (om etiketterna är orienterade "liggande", d.v.s landscape), är att man viker etikettunderlaget så att det bildar en vass vinkel vid etiketternas kortsida. Dra sedan av underlaget (någon cm) med bibehållen vass vinkel. Gör sedan en permanent vikning så att inte etiketten fastnar igen. Vät etketterna och låt dem suga upp vätan en halv minut. Dra av dem och klistra dem på plastpåsarna.
Undvik ihopfrusna skivor: Hur man kan göra för att fryst mat skall tina snabbare
Lägg inte ihop skivor av "våt" mat, utan dubbelt papper eller plastfolie mellan. Ett enkelt papper fryser fast i båda skivorna och underlättar vanligtvis inte alls.
Två ihopfrusna skivor tar flera gånger längre tid att tina än en enkel skiva.Mindre våt mat - som bröd - går bra att lägga ihop utan papper, men bör - om skivorna är skurna - inte ligga ihop med "god passning"; så att de avskurna strukturerna passar ihop och fryser fast. Lägg ihop skivorna lite "skevt".
Om man fryser ner kött direkt, som man har köpt i ett papptråg med plastfolie över (så som kött ofta är förpackat i affärerna), så fryser köttet gärna fast i tråget. Det tar då mycket längre tid att tina köttet, än om papptråget inte hade suttit fast i köttet. Djupfryst kött som fastnar i papptråget
Detta problem kan man slippa om man innan frysningen ser till att köttet släpper från papptråget (genom att lägga paketet upp-och-ner och eventuellt slå till på det) och sedan lägger in paketet upp- och-ner i frysen. Då sitter inte köttet fast i papptråget.Ibland vill man kunna lossa etiketten från en förpackning, utan att etiketten går sönder eller att det blir lim kvar på förpackningen. Man kanske vill använda etiketten på en ny förpackning (när man har packat om en vara) eller vill ha loss en hel etikett av annat skäl. Det vanligaste är väl att man helt enkelt vill bli av med etiketten utan limkladd på burken, så enkelt som möjligt. Hur man får loss etiketter från förpackningar
När man drar av en etikett, så som faller sig naturligt (med pappret i en ganska vass vinkel, vid släppet; se figuren nedan), så drar man isär papprets olika skikt vid den vikning som blir; det delaminerar, och skiktet som håller limmet stannar kvar på förpackningen.
- Här finns således två problem:
- Hur lyckas man utan att pappret i etiketten går sönder (delaminerar)?
- Hur lyckas man utan att klister sitter kvar på förpackningen?
Så skall vi således inte göra.
Om man däremot drar så mycket som går i etikettens längsriktning (med en mycket trubbig pappersvinkel vid släppet), så delaminerar inte pappret utan det förmår dra loss limskiktet från förpackningen (man måste dra loss etiketten sakta). Det är svårast vid starten; när man inte har så mycket papper att hålla i.
Sitter etiketten fast med ett termoplastiskt lim (som de allra flesta etiketter gör idag) så lossnar den lättare om man värmer limmet så att det mjuknar, sedan är det bara att dra (försiktigt). Oftast räcker det att fylla burken eller flaskan med varmt kranvatten (se dock till att inte etiketten blir våt). Ibland kan man behöva ta till kokhett vatten (ta inte i burken/flasken utan värmeskydd) eller ännu varmare saker. Om etiketten sitter på en plastpåse eller liknande så kan man värma med en hårtork eller försiktigt spola varmt vatten på baksidan, samtidigt som man lirkar av etiketten.
Om etiketten blir fuktig så håller den inte, utan går sönder när man drar.
Eventuella limrester på förpackningen torkas bort med lacknafta.Om etiketten sitter fast med ett gammaldags vattenlösningt lim, så kan värme kanske mjuka upp limmet, men annars så måste man lösa upp limmet med varmt vatten.
Vid maskindiskning blir det ofta frätskador på porslin och glas: matta fläckar som främst syns på glas. Det är det basiska maskindiskmedlet som orsakar dessa skador. Det är starkt basiskt för att lösa upp proteiner och fett på disken. Undvik frätskador på glasen vid maskindisk
Om inte disken har tjocka lager med intorkat klet, så är det helt onödigt med så starkt diskmedel.
Diskmaskiner förtvättar ofta disken, utan något diskmedel. Genom att tillsätta en liten mängd vanligt diskmedel (direkt i diskutrymmet) så blir förtvätten effektivare.
- Man vill åstakomma två verkansmekanismer:
- Fett som skyddar intorkade proteinrika rester, skall tvättas bort. Man behöver då ett ytaktivt ämne.
- De intorkade resterna skall lösas upp och sköljas bort. Till detta behövs en basisk lösning.
Om inte disken är kraftigt smutsad, så räcker det att använda ett mindre aggressivt medel (det som doseras i maskinens tvättmedelsfack) och i mindre mängd, än vad tillverkaren rekommenderar. Exempel på mindre aggressiva medel är vanligt tvättmedel för kläder (det finns miljövänliga och parfymfria), dock bör det vara åtminstone lite basiskt. Se dock upp med skumbildningen (d.v.s doseringen); vanliga tvättmedel skummar mycket mer än maskindiskmedel, vilket kan förstöra maskinen om det skummar över! Det är vanligtvis helt onödigt att fylla hela tvättmedelskoppen, vare sig man använder maskindiskmedel eller annat tvättmedel.
Om inte disken är kraftigt smutsad behöver man inte heller köra på högsta temperaturen. Glas, porslin och framför allt plast och trä slits fortare av tvätt i hög temperatur (ytan blir ömtålig och matt, plast blir skört och kan ändra formen).
Värmeslingorna som torkar disken kan lokalt ge temperaturer som inte är bra för plast och trä. Oftast kan de stängas av utan någon större saknad.
Dessutom spar man energi.Visst blir disken lite mer "skinande blank och glasklar" med maskindiskmedel, och när man tror att den skillnaden är viktig, så kan man ju använda dessa effektivare medel just då. Våra magar lär inte märka någon skillnad . . .
En kommentar angående temperaturen och en hygienisk aspekt, kan vara på sin plats: Föremål med porös yta blir inte helt rena i en diskmaskin och även om en hög temperatur dödar mikroberna i den porösa ytan, så börjar nya mikrober snabbt växa igen i de rester som finns kvar.
Om målet är att döda patogena bakterier som Salmonella, Campylobacter och Listeria så är den höga temperaturen dock nödvändig.Det vanliga när man skall göra ren diskbänken är väl att man torkar av den med en trasa eller hushållspapper. Innan den avslutande avtorkningen så har man väl kanske gått på med vatten och diskmedel (och kanske en diskborste). Så blir diskbänken renare snabbare
Men inte blir den riktigt ren för det! Speciellt inte om man använder en fuktig trasa för att torka av diskbänken: Den fuktiga trasan bara flyttar omkring bakterierna och deras föda. Ett torrt hushållspapper torkar åtminstone upp bra, men bara så länge det är torrt, och oavsett vilket så blir det ett tunnt skikt av "något" kvar på den rostfria ytan; den är inte blank.Om man istället för den avslutande torkningen "skrapar" bort den vätskefilm som ligger på ytan, så blir diskbänken betydligt renare.
Använd en skrapa för diskhon, men det duger inte med vilken skrapa som helst: Den måste ha en mycket jämn egg. De flesta skrapor har mycket små defekter i form av skägg från formsprutningen eller intryckningsskador från hantering. Sådana skador gör att det blir "breda" spår av vatten kvar, när man skrapar av vätskefilmen från diskbänken. Ta gärna med en lupp till affären och kolla eggen på skrapan innan du köper den - eller köp 10 st och prova dig fram.
Om vätskefilmen som man skrapar bort är smutsig, så kan det kanske löna sig att sprida ut en ny väskefilm (det behövs inte mycket) och sedan skrapa av även den. Diskbänken blir inte bakteriefri - bl.a för att stålytan har en massa porer och repor där smuts ligger kvar - men ytan blir betydligt renare.Det för mig viktigaste är kanske ändå att det går fortare att få en ren diskbänk med en skrapa än med trasa.
Eftersom eggen på skrapan lätt skadas när man använder skrapan till det den är avsedd för; att skrapa ur diskhon, så har vi två skrapor: En för diskhon och en enbart för att skrapa av diskbänken med.En tovig diskborste är inte ett bra verktyg, men tyvärr väldigt vanligt. Vad beror tovigheten på? Förstör inte diskborsten
I de flesta fall beror den bara på lite ovarsam hantering.
Borststråna i en diskborste är av plast och när man utsätter dem för hög temperatur, så böjs stråna mycket lätt.
När man t.ex skall göra ren en stekpanna, medan den fortfarande är varm, så häller man vatten i pannan (som börjar koka av värmen) och tar kanske i ganska hårt med diskborsten för att få pannan ren fort. Stekpannans temperatur kan vara uppåt 200 ° C (vanlig stektemperatur är 150 - 180 °C), så ångan som bildas kan till att börja med ha mycket hög temperatur (samma som stekpannan). I och med att man tar i hårt, så böjer sig stråna och vid den höga temperaturen så formas stråna i det böjda utseendet.
Om man inte trycker så hårt, så böjs inte stråna nämnvärt och då blir inte borsten tovig. Så enkelt är det. Man får bearbeta ytan en längre stund, men ren blir den ändå.
Några Matlagningstips
Gå till Bertils matsida
Senast ändrad 2005-01-08.