Beskrivning av snigelstängsel

Under juni 2002 byggde jag ett snigelstängsel och kan nu konstatera att projektet lyckades bättre än förväntat. Byggandet startade efter att jag hade kollat på Internet vad andra hade gjort och funderat lite på hur jag själv ville ha det.

De önskemål som styrde utformningen av mitt snigelstängsel var:

Det skall vara elektriskt okomplicerat och säkert

Det skall vara driftssäkert

Även små sniglar (snigelungar) skall stoppas

Omkomna sniglar skall inte sitta kvar över de elektriska ledarna

Löv, gräs och kvistar skall inte kunna täcka ledarna, så att de kan utgöra en bro över ledarna eller dra ström när de är fuktiga

Kravet på elektrisk säkerhet gjorde att jag valde ett 12 volts bilbatteri som spänningskälla och det har visat sig vara ett bra - och helt tillräckligt - val. Beträffande driftsäkerheten har bilbatteriet (som visade sig vara ett båtbatteri) visat sig hålla mycket bättre än jag trodde; efter två års oavbruten drift (utan laddning) höll det fortfarande 12 Volt! Ytterligare tio månader senare (april 2005) hade spänningen sjunkit till ca 4 V och jag bytte då batteri.
Eftersom anläggningen byggdes som ett försök, så är längden på snigelstängslet inte så imponerande; bara ca 20 m, men jag ser inget som hindrar att det kan göras flera gånger längre.

För att döda sniglar inte skall ligga kvar över ledarna, så satte jag ledarna på en vertikal yta; en bräda som står på kant. Både döda sniglar och andra naturföremål hindras på så sätt att lägga sig över ledarna och regnet sköljer effektivt rent.

Som ledare valde jag en 2 mm tjock rostfri tråd (2 mm var vad järnaffären hade inne) men det går säkerligen utmärkt bra med tunnare tråd.

Försöksanläggningen utfördes med två ledare, så att minuspolen var jordad och plus- ledaren var nedanför den jordade minus-ledaren, se fig 1. Den sida av brädan som ledarna sitter på, har jag vänt utåt från grönsakslandet. Det får till följd att en snigel som börjar klättra upp på brädan utifrån, känner av spänningen från plus-ledaren innan snigeln har kommit upp till ledaren (sniglarna är ju oftast ute när det är fuktigt väder, eller dagg) och vänder av nedåt. Den övre (jordade) minusledaren fyller således ingen funktion beträffande sniglar som kommer från det hållet. Om en snigel däremot kommer från insidan, så märker den inget förrän den har krypit över minusledaren. Oftast är den då så nära plusledaren när den märker av läget, att den paralyseras och trillar av - på utsidan.

Dessa två ledare sattes fast på en plastlist som sedan monterades på brädan, för att undvika läckströmmar i fuktigt trä. Detta utförande gjorde att stängslet kunde byggas i moduler, där den bärande konstruktionen (brädan) kunde väljas efter mekaniska krav, oberoende av den elektriska delen. Brädan skall ju inte bara bära upp de elektriska ledarna, den skall ju också vara en barriär, även en bit under markytan. Utan att veta exakt hur djupt sniglarna kan gå (det beror ju bl.a på jordmånen) så tror jag att brädan / barriären bör gå minst fem cm under markytan. Man kan säkert göra barriären av betydligt klenare konstruktion, t.ex plastfolie, om det bara håller mekaniskt.

Den elektriska kopplingen mellan de elektriska modulerna utfördes med den typ av kontakter som används i bilar, se fig 2. Efter en flytt av köksträdgården byttes dessa till s.k. sockerbitar för att koppla ihop ledarna, vilket är enklare. (En bild på detta arrangemang kommer så småningom.)
Plastlisten tillverkas av Primo och kallas "smyglist".
Jordningen utgörs av en rostfri stav som har körts ner några dm i marken.
Bilbatteriet placerades under en regntät (men ventilerad) låda inom inhängnaden.

OBS: Det kan kanske finnas skäl att se upp med korrosion i kontaktytorna, eftersom det är likström. Hittills har jag inte märkt någon. De nya "sockerbitarna" skyddas mot direkt regn med en styv plastfolie.

Fig 1.

Fig 2.

Så som min prototyp blev utförd, är väl kanske inte så som jag helst skulle vilja tillverka ett längre stängsel: Det är tidsödande att räta rostfri ståltråd och sedan sätta fast den på en plastlist. Bättre vore om man kunde köpa en plastlist med ett (eller två) spår i, där man bara trycker in en metallskena av rostfritt stål (eller en korrosionsfri aluminiumlegering).
Har du något tips om var jag kan finna dessa saker, så vill jag att du hör av dig omgående.
Dock kan jag nu konstatera - efter sju års drift - att min "prototyp" var betydligt bättre än jag trodde när jag byggde den. När köksträdgården flyttades våren 2009 kunde plastlisterna med monterade ledare återanvändas, på så sätt att plastlisterna enkelt monterades på nya brädor och kontaktdonen byttes ut.

Familjen Gränström i Bollebygd har en hemsida om sitt elektriska snigelstängsel (som är lite annorlunda än mitt), och som de säljer: Familjen Gränströms snigelstängsel.