Vi lever i nuet . .
Det man lärde sig senast är tydligast för vårt medvetande, medan intryck som är äldre tenderar att få mindre betydelse. Vi är också benägna att uppleva nya beteenden och attityder som vi lär oss, som viktigare än de som är äldre. Men vi kan även ibland märka att tidiga intryck tycks vara mer permanenta än senare intryck – vilket vi framför allt noterar när vi blir äldre.
När vi får en ledarroll blir beteenden och attityder som är viktiga i ledarrollen dominerande (som t.ex. medveten strategisk planering, moget beslutsfattande, diplomatisk smidighet och konformitet med omgivningen) och vi tenderar att glömma inverkan av andra – tidigare viktiga – underliggande motiv och behov, som om de inte fanns.

. . men utvecklingen börjar tidigt
Mycket av det vi har upplevt tidigare påverkar vårt förhållningssätt och agerande, både medvetet och undermedvetet. Alltmer forskning visar att de grundläggande egenskaperna hos individen skapas tidigt och att dessa sedan påverkar den fortsatta utvecklingen (se t.ex. Bee & Boyd, 2010; Bowlby, 1969; Collins, Maccoby, Steinberg, Hetherington & Bornstein, 2000;Grossman, Grossman & Waters, 2005; Heckman, 2008; Main, 2000; Mikulincer & Shaver, 2007; Weinfield, et al., 2008). Även om genetik och yttre miljöfaktorer spelar en – ibland stor – roll *, är familjen viktigast i denna utveckling **. Vanligtvis är viktiga delar av det förhållningssätt man ser hos en vuxen person därför effekter av den tidiga utvecklingen. Om man ser på rätt saker hos en person, är den bild man får oftast mindre svårtolkad än den ser ut. Därmed är det inte sagt att sådant syns helt enkelt, som t.ex.vid en ytlig betraktelse. Det gäller att värdera rätt saker på rätt sätt.

Fortsättningen berör allt ytligare delar
Andra delar av en persons förhållningssätt beror på förhållanden under den följande uppväxten, där faktorer utanför familjen får proportioneligt allt större betydelse ju senare man ser på utvecklingen. Dock berör denna påverkan och utveckling allt ytligare delar av personligheten ju senare den kommer (bl.a. Bee & Boyd, 2010; Collins, Maccoby, Steinberg, Hetherington & Bornstein, 2000).
Ytterligare en viktig anledning till att individen – trots många slumpmässiga faktorer i omgivningen – oftast följer en viss "linje" i sin utveckling, är att man normalt är beroende av samma föräldrar under hela sin uppväxt (och att detta beroende ofta finns kvar hela livet, t.o.m. även efter föräldrarna har gått bort!). Även om skola, kompisar och arbetsplats får allt större betydelse, är det föräldrarna som har lagt grunden för hur man ser på det som skolan förmedlar, vilka kompisar man trivs med / accepteras av och vilken sorts arbete och karriär man väljer. Föräldrarna bestämmer ju även språk, kultursfär/religion och boendeort.

Ett inre styrsystem
Förutom att föräldrarna är – mer eller mindre bra – pedagoger, tränare och föredömen för sina barn, ger de även barnet en självbild och en syn på sin omgivning. Den struktur av värderingar, kunskap och förmågor, inklusive syn på sig själv och sin omgivning, som spelar stor roll för hur man beslutar och agerar, grundläggs under hela uppväxten och bildar vad man skulle kunna kalla ett "inre styrsystem". Eftersom de mest avgörande delarna av detta inre styrsystem skapades mycket tidigt – redan innan vårt medvetna minne fungerade – är de inte direkt tillgängliga för vårt medvetna minne (och är därför inte helt lätta att studera). Även om man upplever att ens beslut och handlingar är medvetet styrda så ligger det huvudsakligen omedvetna processer bakom *** (Eriksson, 2001; Hansen, 2008; Solms & Turnbull, 2005), som ett "beslutsstöd".

Detta inre styrsytem utgör även grunden för hur ledare beslutar och agerar (trots att den yttre fasaden av medveten strategisk planering, mognet beslutsfattande, diplomatisk smidighet och konformitet med omgivningen, ofta försöker ge ett helt annat intryck). I en viss yrkesroll anammar man ett förhållningssätt och vissa regler för hur man agerar och man kanske även ser på sin omgivning på ett visst sätt. Det här är relativt ytliga kulisser som mest påverkar hur vi upplevs men de påverkar inte väsentligt hur vårt inre styrsystem fungerar. På grund av erfarenheter vi gör kan naturligtvis vissa delar av det inre styrsystemet förändras, men i realiteten är det normalt mycket lite och framför allt så förändras de personer minst som borde ha störst behov.

En modell för beskrivning av ledare
Genom att beskriva hur det inre styrsystemet fungerar och påverkar hos ledare, och blivande ledare, är det lättare att välja en person som passar bra i en befattning. En modell baserad på de grundläggande och stabila egenskaper som utgör en viktig del av det inre styrsystemet, finns beskriven under menyvalet En modell.

Andra tillämpningar

Förklaringen till hur det inre styrsystemet skapas / byggs upp hos en individ ger också en möjlig förklaringsmodell för "mysterier" som:

Varför kan personer med samma kulturella bakgrund ha så olika känsla för ansvar?

Varför är det så vanligt att "Första generationen skapar. Andra generationen förvaltar och utvecklar. Tredje generationen förstör och avvecklar"?

Hur inverkar prestige på ledarskapet och hur uppstår prestige?

Att det finns en teoretiskt grundad möjlig förklaringsmodell räcker inte, den måste verifieras med undersökningar, d.v.s. ytterligare forskning.

Fotnoter:

*/ Flera genetiska, biokemiska och andra faktorer som är riskfaktorer för ett barns psykiska utveckling märks inte hos personer som får en trygg tidig anknytning, utan tar sig endast uttryck under otrygga förhållanden. (Tillbaka till *)

**/ En viktig faktor för undomars utveckling som ofta förbises är brist på känslor, feed-back, föredöme, kunskap och annat inflytande. (Tillbaka till **)

***/ Som illustration till hur liten andel av informationen vårt medvetande hanterar, kan nämnas skillnaden i informationsbehandling av synintryck, där vi medvetet klarar av några tiotal bits/s men omedvetet hanterar mycket mer än tiotusentals bits/s – den medvetna hanteringen här är således betydligt mindre än 1 promille (Dijksterhuis & Nordgren, 2006). (Tillbaka till ***)

Referenser

Bee, H., & Boyd, D. (2010). The developing child. Boston: Pearson Education.

Bowlby, J. (1969). Attachment and loss. Vol 1: Attachment. London: Pimlico.

Collins, A., Maccoby, E., Steinberg, L., Hetherington, M. & Bornstein, M. (2000). Contemporary Research on Parenting - The Case for Nature and Nurture. American Psychologist, 55, 218-232.

Dijksterhuis, A., & Nordgren, L. F. (2006). A theory of unconscious thought. Perspectives on Psychological Science, 1, 95-109.

Eriksson, H. (2001). Neuropsykologi: Normalfunktion, demenser och avgränsande hjärnskador. Stockholm: Liber AB.

Grossman, K., Grossman, K., & Waters, E. (2005). Attachment from infancy to adulthood. The major longitudinal studies. New York: Guilford Press

Hansen, S. (2008). Från neuron till neuros. Stockholm: Natur och kultur.

Heckman, J. (2008). Schools, Skills, and Synapses. Institute for the study of labor (IZA), DP No. 3515

Main, M. (2000). The organized categories of infant, child, and adult attachment: Flexible vs. inflexible attention under attachment-related stress. Journal of the American Psychoanalytic Association, 48, 1055-1096.

Mikulincer, M., & Shaver, P. (2007). Attachment in adulthood. NewYork: Guilford Press.

Solms, M., & Turnbull, O. (2005). Hjärnan och den inre världen. Stockholm: Natur och Kultur.